Under några år hade jag förmånen att bedriva doktorandstudier inom ramen för FOROM, Forskarskolan för romanska språk vid Stockholms Universitet. Resultatet av detta blev min doktorsavhandling Thérèse Raquin d’Émile Zola: Répétitions lexicales, réseaux sémantiques et leurs traductions suédoises (På svenska ungefär Thérèse Raquin av Zola – lexikala upprepningar, semantiska nätverk och deras svenska översättning).

2010 hade jag lyckan att tilldelas Birgit Bonniers stipendium i det franska språket, vilket gjorde att jag fick möjlighet att stämma av mitt arbete med den tongivande Zolaforskningen. Jag hade delat upp mitt avhandlingsarbete i två etapper: i min licentiatuppsats visade jag, genom  att  närläsa  originaltexten,  att  specifika  språkliga  element  bär  upp  romanens berättartekniska struktur. Denna struktur genererar olika tematiska nätverk som är typiska för Thérèse Raquin – och som det framkommer utav tidigare Zolaforskning – även för Zolas författarskap i övrigt. Exempel på detta är den tematik som bildas krig ordet cou (hals) och kring färgen jaune (gul). Hos Zola har cou en specifikt erotisk laddning, och jaune är behäftat med en negativ symbolik i en majoritet av fallen. Särskilt kul för mig var att upptäcka att ett av de fundamentala stildragen hos författaren, verbet mordre (bita), återfanns i ett citat från Zola på stipendiediplomet, något som jag förstås uppmärksammade vid mitt tacktal!

Jag ville visa att det är språkliga element som ovan nämnda som på ett avgörande sätt bygger upp textens tragiska dynamik och att detta bildar ett utmärkande stildrag som alltså återfinns i flera av Zolas mest betydande romaner. Av den anledningen är det av särskild vikt att detta också återspeglas i en översättning för att på så sätt återge författarens stilton. Denna på samma gång litteraturvetenskapliga och språkvetenskapliga utgångspunkt utgjorde grunden för den sista etappen i min studie, doktorsavhandlingen, i vilken jag utredde huruvida den rent språkliga stilen i de tematiska nätverken har kunnat överföras till svensk språkdräkt. Vilken symbolik ryms till exempel i verdâtre (grönaktig)? Förändras innebörden om ordet istället översätts med grön? Den övergripande frågeställningen berörde alltså betydelsen av stilen i Thérèse Raquin på franska och om denna betydelse stod att finna i de  svenska översättningarna på ett sätt som gör att det är ekvivalenta med det franska originalet.

Under fler stipendieresor till Frankrike hade jag glädjen att få diskutera dessa mina frågeställningar med fler personer inom den ledande Zolaforskningen, Henri Mitterand (ordförande i La Société littéraire des Amis d'Émile Zola och professor emeritus vid Université de Paris III-Sorbonne nouvelle), Alain Pagès (redaktör för Les Cahiers naturalistes och professor vid Université de Paris III), samt Colette Becker (professor vid Université de Paris X-Nanterre). Dessa tre forskare publicerar artiklar inom ramen för Le Centre d'Études sur Zola et le Naturalisme vid Centre National de Recherche Scientifique, och håller där även regelbundet föreläsningar på vilka jag auskulterade vid fler tillfällen.

Vid ”Centre Zola” i Paris kunde jag ta del av den senaste vetenskapliga utgåvan av Nouvelles Œuvres Complètes d’Émile Zola. Jag fick vid centret även tillfälle att med specialisten Jean-Sébastien Macke diskutera en annan sida av Zola, nämligen dennes roll som operalibrettist i samarbete med tonsättaren Alfred Bruneau. Det var till sist en angenäm uppgift att låta uppföra verk av dem i samband med disputationen då forskningsuppgiften var fullföljd. Mig veterligen är den sällan spelad i Sverige, om ens aldrig.

(Bilden på mig är tagen i februari 2012 på Centre Zola.)